Det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det

En av mina största rädslor är att bli som en av mina gamla släktingar.
Jag älskar henne högt, men hon är så fruktansvärt bitter.. Ser allting negativt och gläds nästan aldrig åt något, en riktig energisugare..

Något jag insett alltmer är att jag själv har väldigt lätt för att se det negativa framför det positiva. Jag brukar nästan alltid tycka att allt dåligt som hänt och är, väger upp det positiva som finns runt omkring mig.
Vilket är väldigt sorgligt när man så sakteliga börjar inse hur lycklig man egentligen borde vara.

Jag jobbar väldigt mycket med mig själv, och något som alltid fascinerat mig är människans psyke. Jag läser en del böcker om självutveckling och positivt tänkande, vilket jag verkligen behöver då jag lätt hamnar i en ond cirkel av negativa tankar följt av negativa handlingar..
Jag tycker själv att jag har haft ett par väldigt tuffa år bakom mig, och det har påverkat mig enormt negativt. Dock så har jag börjat förstå hur allt egentligen hänger ihop, det sitter i huvudsak inte i det dåliga som hänt och fortfarande händer.. Det negativa sitter i mitt huvud.
Ganska mycket som ordspråket "Det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det".
Fine, det kan vara skit runtomkring en och självklart påverkas man av det. Frågan är bara hur pass mycket energi man vill lägga på att må dåligt?

Jag tror att vi människor styr så mycket mer än vad vi någonsin kan ana med våra tankar, har man i grunden en positiv inställning så känns och går faktiskt saker betydligt lättare.
Min släkting som jag nämnde har haft det väldigt svårt av medicinska orsaker, hennes kropp tycks ge vika allt mer och det är ganska självklart att man blir bitter av det, vem skulle inte?
Men min teori är ändå att våra tankar/vårt psykiska välmående och vår kropps välmående hänger ihop. Om du gräver ner dig i negativa tankar och hamnar i den här destruktiva tankecirkeln så påverkas tillslut även din kropp, rent fysiskt utav det.

Jag är åtminstone beviset för mig själv, när jag mådde som allra sämst rent psykiskt ville inte min kropp fungera alls, jag kände mig som en 80 årig tant, hade krämpor överallt och var ständigt sjuk.
Jag skulle inte vilja säga att jag är den lyckligaste människan på jorden just nu heller, men, jag har börjat lära mig att ändra mitt väldigt destruktiva tankemönster och känner mig i grunden mycket gladare än vad jag gjort på länge. Vilket även min kropp börjat reagera på.

Någon som läser det här kanske tycker att det är nonsens, för har man det väldigt tufft runtomkring så är det svårt att tänka positivt.
Men tro mig, jag har själv varit där.. alltför många gånger. Det går att vända på allt, bara man vågar tro på sin egen tankekraft. Må låta flummigt men det är sant.

Lyckan finns inte runt omkring oss, den finns inom oss.

Florence

Regrets collect like old friends
Here to relive your darkest moments
I can see no way, I can see no way
And all of the ghouls come out to play
And every demon wants his pound of flesh
But I like to keep some things to myself
I like to keep my issues drawn
It's always darkest before the dawn

And I've been a fool and I've been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I'm always dragging that horse around
And our love is pastured such a mournful sound
Tonight I'm gonna bury that horse in the ground
So I like to keep my issues drawn
But it's always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaaah
And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

I am done with my graceless heart
So tonight I'm gonna cut it out and then restart
Cause I like to keep my issues drawn
It's always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah
And it's hard to dance with a devil on your back so shake him off

And given half the chance would I take any of it back
It's a fine romance but its left me so undone
It's always darkest before the dawn

Oh woah, oh woah...

And I'm damned if I do and I'm damned if I don't
So here's to drinks in the dark at the end of my road
And I'm ready to suffer and I'm ready to hope
It's a shot in the dark and right at my throat
Cause looking for heaven, found the devil in me
Looking for heaven, found the devil in me
Well what the hell I'm gonna let it happen to me

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out, ooh woaaah
And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off, oh woah

Detta jäkla ryggmärgsprov..

(långt inlägg)

Natten mellan sön-mån åkte jag akut upp till sjukhuset pga extrem huvudvärk. Blev liggande till på tisdagen och både röntgen och ryggmärgsprov genomfördes, för att utesluta risken för hjärnblödning.
Dock gick inte ryggmärgsprovet så som varken jag eller läkaren önskade..
Ett stick mellan två kotor ska behövas, då man tömmer ut vätska från ryggmärgen.
Läkaren hittade inte rätt första gången utan kom åt en nerv som strålade direkt ut i höften, han testade med ett nytt stick, misslyckades det med. Efter fem misslyckade stick, testade han mellan två helt andra kotor och en elektrisk stöt strålade ut i höften så att benet sparkade rakt ut.
Jag låg och bet mig i läppen för att inte bryta ihop totalt.
Och läkaren verkade nästan ha gett upp hoppet han med.. Men ett sjunde stick gjordes och det träffade rätt. En halvtimma efter det hade han fått ut tillräckligt med vätska och jag fick återgå till min sjukhussäng.
Läkaren informerade om att man kunde få en lindrig till mycket besvärlig huvudvärk efter provet som kunde vara i upp till en vecka. Jag kände ingenting under resten av dagen och inte heller på morgonen och förmiddagen dagen efter.
Efter 2 dygn så har nu huvudvärken slagit till rejält och jag kan inte annat än att ligga ner för att det ska kännas bättre. Dessutom har jag lyckats dra på mig en släng magsjuka från Liam..
Hur som helst, säng/soffliggande som jag är så har jag försökt läsa på om biverkningarna av ryggmärgsprovet och jag har hittat en del:


" Denna huvudvärk, sannolikt orsakad av ett mindre läckage av cerebrospinalvätska, utvecklas inom något dygn efter lumbalpunktionen, förvärras vid uppresning och lindras i liggande, samt upphör vanligtvis spontant efter något-några dygns vila. Vissa analyser av cerebrospinalvätska kan genomföras inom någon timma efter provtagningen (t.ex. cellräkning) medan andra analyssvar dröjer upp till 1-2 veckor." netdoctor.com

"Herregud. Den 3 okt skrev jag mitt senaste inlägg, idag är det den 13e... Anledningen? En obeskrivlig huvudvärk som hållit mig totalt sängliggande i en vecka. Fick den av ett inte alltför härligt ryggmärgsprov som jag gjorde förra måndagen. Usch vad det ställer till oreda i huvudet efteråt! Så här ser min dag ut"
http://www.cosmopolitan.se/etiketter/ryggmargsprov

"Jag var med en vän när hon fick göra detta pga misstänkt hjärnhinneinfl.
Hon hade huvudvärk i 3 dagar efter så hon inte tog sig upp. Låg och krälade på golvet som mest och spydde. Då stack de ändå RÄTT på försök nummer ett."
"Umbrageous" -http://www.familjeliv.se/Forum-5-95/m51289193-1.html

"Efter ett tag ville de ta ryggmärgsprov och kolla satt jag inte hade fått hjärnhinneinflammation varav läkaren på akutintaget började förbereda. Han stack in nålen och träffade en nerv, jag fick JÄTTEONT och började spy av smärtan nästan direkt. Han tog ut den och testade en gång till varav det blev ännu värre och jag bara låg och svettades och hulkade i en spypåse. Efter ca 10 minuters försök på den andra nålen gav han upp då jag helt plötsligt skrikit för full hals att alla inne i rummet skulle hålla KÄFTEN! Han gav då upp och lämnade rummet varav jag började storböla av chock då jag inte var beredd på att det kunde göra så fruktansvärt ont. Efter ett tag kommer läkaren in igen och säger att de skall hämta en narkosläkare eftersom han själv bara gjort detta några ggr tidigare och antagligen därför råkade sticka in nålen i nerverna/ryggraden hela tiden. När narkosläkaren kom bad jag om smärtstillande eller iallafall lugnande men nops fick inget denna gång heller. Han gjorde samma sak och stack in nålen, efter ett tag gick en så kraftig stöt rakt ner genom hela benet att jag helt okontrollerat böjde mig som på en reflex som en banan bakåt. Alla började dra i mig för att jag inte skulle röra mig och jag började i princip skrika då det kändes exakt som om någon höll på att långsamt köra in ett spjut av största storlek rakt upp i benet rakt in i rumpan. Tillslut fick dom tag i den där hemska vätskan och efter några dagar fick jag åka hem. Jag hade sådan fruktansvärt huvudvärk att jag inte klarade av varken ljus eller ljud och lyckades sova bort 3 dagar helt."

"Kom in till sjukhuset och där konstaterade de att läkaren eller narkosläkaren hade kommit åt väldigt mycket nerver men även att min ryggmärg läckte vätska pga "skadorna" varav den fruktansvärda huvudvärken.."
"Jackie85" http://www.familjeliv.se/Forum-5-95/m51289193-1.html

Så ja, det är inte bara jag som mår såhär dåligt efter ryggmärgsprovet! Har förstått att det alltså har och göra med ett läckage från ryggmärgen som bidrar till huvudvärk. Och att det blir värre ju fler stick dom tvingats göra. I mitt fall alltså 7 :(
Känner mig hur deppig som helst, vill verkligen inte behöva vara borta mera från jobbet! Förlorar alldeles för mycket pengar på det och dessutom känns det som att jag ställer till med en massa besvär med att vara borta..

Men men, det kan bara bli bättre nu.
/Victoria

Grubblare

(skrivet igår kväll..)

Jag har kommit fram till att jag är en typisk grubblare.

Jag tänker för mycket, konstant. På helt egentligen oväsentliga saker, dåtid, framtid, andras liv.

Jag söker svar på allt, och jag försöker hitta förklaringar till allt som händer, andras beteende, svek osv. Finner jag inga vettiga svar så ligger det kvar där inne och gnager.

Jag har svårt att låta saker som inte fått ett ordentligt avslut att gå, inte rent praktiskt utan i mitt huvud. Jag kan inte styra över det och det är mycket jobbigt. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av alla mina tankar och funderingar och bara leva här och nu.

Tänker ofta, "om inte detta hänt, hur hade mitt liv sett ut då?". Finns det en mening med allt som händer eller kan vi styra våra liv precis som vi vill?

Jag har alltid trott att man har förmågan att styra sitt liv genom olika val, men samtidigt så tror jag att allting faktiskt är förbestämt. Kalla mig knäpp. Men everything happends for a reason..

Ibalnd undrar man bara hur mycket skit man ska behöva gå igenom inom karma kommer ikapp en..

Ja ja, nog med mina djupa funderingar för ikväll ;)

/Victoria

Holding on to a broken dream

Too much of anything can make you sick
eaven the good can be a curse
Makes it hard to know wich road to go down
knowing too much can get you hurt

Is it better? Is it worse?
Always sitting in rewerse
It's just like we're going backwards

I know where I want this to go
We're driving fast but let's go slow
But I don't want us to crash no

Just know that you're not in this thing alone
there's always a place in me that you can call home
Whenever you feel like we're growing apart
let's just go back to the start

Anything that's worth having
it's sure enough worth fighting for
Quiting's out of the question
when it get's tough gotta fight some more

Now everyday ain't gon' be no picnic
love ain't no walk in the park
all you can do is make the best of it
can't be afraid of the dark

Just know that you're not in this thing alone
there's always a place in me that you can call home
whenever you feel like we're growing apart
let's just go back, back back to the start...

Anything that's woth having it's sure enough worth fighting for



/Victoria

How can we say forever?

Vet inte vad det är som pågår inom mig just nu, men den senaste tiden har min hjärna gått på högvarv och spelat upp en massa gammla minnen, tankar, känslor osv - minst sagt plågsamt..
Kan inte sluta tänka på hur mycket som förändras i ens liv på endast ett år.
Mitt liv för ett år sedan är långt ifrån mitt liv idag, vad jag främst syftar på är personerna runt omkring mig.

Har ni tänkt på hur många personer som kommit och gått under erat liv? Personer som betytt allt, personer man kallat för sina bästa vänner och sådana man i stort sett varit villig att ge sitt liv för? Många har man inte ens kontakt med idag. Somliga har varit lättare att släppa än andra och somliga dyker fortfarande upp i ens tankar titt som tätt - just för att dem en gång i tiden betytt väldigt mycket och varit en stor del av ens liv.

Jag kan se tillbaka på åren som gått och känna en stor sorg, jag har svårt att acceptera att betydelsefulla personer kan försvinna så lätt. Varför är livet så?

Mina föräldrar har alltid sagt "kärlek och hat står varandra väldigt nära" - det stämmer verkligen.

/Victoria

Ibland vet jag bara inte..

Ibland vet jag inte om jag är stark nog. Om jag vågar satsa så mycket som jag vill.
Jag har mina tvivel och stundvis blir dom bara allt starkare för att stundvis fösvinna helt.
Just nu är jag sjukt osäker, jag vågar inte! Vågar inte ta samma svek en gång till..
Mina tankar gör mig galen och jag bara önskar att dom kunde försvinna och att allt jag oroar mig för inte stämmer..

"Tillit ger man inte bort hur som helst, det är något som måste förtjänas"

/Victoria