Ibland vet jag bara inte..

Ibland vet jag inte om jag är stark nog. Om jag vågar satsa så mycket som jag vill.
Jag har mina tvivel och stundvis blir dom bara allt starkare för att stundvis fösvinna helt.
Just nu är jag sjukt osäker, jag vågar inte! Vågar inte ta samma svek en gång till..
Mina tankar gör mig galen och jag bara önskar att dom kunde försvinna och att allt jag oroar mig för inte stämmer..

"Tillit ger man inte bort hur som helst, det är något som måste förtjänas"

/Victoria

Jag är så kär...

i vampire diaries! Finns inget bättre, mmm! <3

Nostalgi

Sitter och lyssnar på massa musik på spotify och fick helt plötsligt idén att lyssna på Jimmy Jansson, han som var min gud under mina härliga fjortisår..

Så mycket minnen som kommer tillbaka av lite musik! Får faktiskt lite ont i magen när jag tänker tillbaka på allt, hur annorlunda livet såg ut. Jag och min dåvarande bästa vän Charlotte som umgicks varje dag non-stop, min kära gamla moppe som tog oss överallt och ingenstans, alla dessa "problem" man hade, mina underbara slitna lee jeans som jag hade dagligen tills dem praktiskt taget föll isär, alkoholen vi snodde från våra föräldrar och ölen vi blandade ut med coca cola, alla människor man träffade och dem elaka ryktena som gick om oss på skolan, listorna vi skrev om "allt vi skulle göra i livet" och sådant "vi aldrig någonsin skulle göra", har med all säkerhet gjort allt det nu ändå.. Vad visste vi då egentligen? Hade ni frågat oss då så hade vi troligen svarat; allt.

Även om vi gjorde mycket dumt och våran vänskap slutligen krossades totalt så gör det lite ont i mig att dessa dagar aldrig kommer komma igen. Åren 2004-2005 var början på allt, allt var så nytt, allting hände, man såg möjligheterna att kunna göra precis vad man ville av livet och ingenting var omöjligt.

För något år sen skulle jag ha känt mig bitter över hur detta kapitel i mitt liv slutade, och det svek jag fick ta. Men när jag tänker tillbaka på allt idag så kan jag inte låta bli att le. Vi var så unga och naiva! Nu låter det visserligen som att jag är 80 år gammal och skriver om min ungdomstid, riktigt så är det ju inte. Men mitt liv har förändras extremt mycket sen dessa år, och framför allt jag som människa. D

et känns som att det var just 04-05 som allting började. Och det betyder mycket för mig, på något underligt vis. Jag är glad över allt vi var med om och allting som hände.

Långt bort men ändå känns allt som igår

Livet förändras

Minnena dom stannar kvar

för vi var oslagbara

Livet är inte dagarna som gått utan dagarna man minns<3