How can we say forever?

Vet inte vad det är som pågår inom mig just nu, men den senaste tiden har min hjärna gått på högvarv och spelat upp en massa gammla minnen, tankar, känslor osv - minst sagt plågsamt..
Kan inte sluta tänka på hur mycket som förändras i ens liv på endast ett år.
Mitt liv för ett år sedan är långt ifrån mitt liv idag, vad jag främst syftar på är personerna runt omkring mig.

Har ni tänkt på hur många personer som kommit och gått under erat liv? Personer som betytt allt, personer man kallat för sina bästa vänner och sådana man i stort sett varit villig att ge sitt liv för? Många har man inte ens kontakt med idag. Somliga har varit lättare att släppa än andra och somliga dyker fortfarande upp i ens tankar titt som tätt - just för att dem en gång i tiden betytt väldigt mycket och varit en stor del av ens liv.

Jag kan se tillbaka på åren som gått och känna en stor sorg, jag har svårt att acceptera att betydelsefulla personer kan försvinna så lätt. Varför är livet så?

Mina föräldrar har alltid sagt "kärlek och hat står varandra väldigt nära" - det stämmer verkligen.

/Victoria